Funktionell träning

Funktionell träning är en klassificering av övningar som innebär att kroppen tränas för att klara de påfrestningar som den utsätts för i det dagliga livet. Då varje individ är unik och har olika mål, är det oerhört viktigt att ha en förståelse för hur funktionell en speciell rörelse eller övning är, i förhållande till den som tränar. Som exempel kan tas två kvinnliga tennisspelare som ligger på likvärdig ranking men har olika spelstilar. Den ena är otroligt rörlig men saknar snabbhet, jämfört med den andra, som är mer explosiv och har nedsatt rörlighet generellt. Det som kan vara en spelares styrka kan vara en annans spelares svaghet och vice versa. Det innebär att trots att målsättningen är den samma, att klättra på rankingen, kommer vägen dit att se olika ut för varje enskild individ. Man bör därmed ställa frågor, som vilket syfte har övningen, är de verkligen de övningar som jag borde träna, eller är det övningar som jag gillar att träna, eller alltid har gjort för att..??

Vår kropp är en helhet och vi rör oss i komplexa rörelsemönster. Tänk bara på vad som krävs för att kunna gå rakt fram, rörelse i leder, muskulärt arbete, balans, stabilitet, koordination och rumsuppfattning. Många av våra rörelser styrs av ett set av kommandon, vilka är strukturerade innan en rörelse börjar, som i sin tur tillåter att hela sekvenser kan ske opåverkat genom feedback. Cykling är ett utmärkt exempel där inte någon av oss tänker på vad vi egentligen gör i varje enskild led eller muskel för att lyckas, utan det sker per automatik.

 

Funktionell träning innebär effektiva rörelser i flera plan och rörelse av flera kroppsdelar samtidigt. Varje del i rörelsekedjan är en viktig del och är beroende av de andra delarna för att en effektiv rörelse skall kunna ske. Det innebär även att ”timingen” av rörelse och kvalitén i de olika momenten är avgörande.

 

Grunden i funktionell träning är stabilitet, det vill säga funktionell stabilitet som är förmågan att effektivt bibehålla kontrollen för varje given led vid ett givet tillfälle oberoende av inre och yttre belastning, samt förmågan att bibehålla tyngdpunkten inom understödsytan oberoende av statisk eller dynamisk kroppsposition. En innebandyspelare måste kunna motstå en direkt träff av en motspelare och samtidigt kunna placera bollen i mål. Det krävs ett samspel mellan en mängd faktorer såsom stabilitet, rörlighet, styrka, balans, uthållighet, explosivitet, koordination och inte minst proprioception.

 

Frågan som vi skall ställa oss är: Hur uppnås framgång i idrotten/träningen/rehabilitering och framför allt hur mycket mer skulle vara möjligt om alla system fungerade optimalt?

 

”Du är aldrig starkare än den svagaste länken”